Introduktion till borkarbid

Borkarbid, även känd som svart diamant, är ett oorganiskt ämne med den kemiska formeln B4C, vanligtvis i form av ett gråsvart pulver. Det är ett av de tre hårdaste materialen som är kända (efter diamant och kubisk bornitrid) och används i tankpansar, skottsäkra västar och många industriella tillämpningar. Dess Mohs hårdhet är cirka 9,5.
Det upptäcktes på 1800-talet som en biprodukt av forskning på metallborider, men studerades inte vetenskapligt förrän på 1930-talet. Borkarbid kan tillverkas genom att reducera bortrioxid med kol i en elektrisk ugn.
Borkarbid kan absorbera ett stort antal neutroner utan att bilda några radioaktiva isotoper, vilket gör den till en idealisk neutronabsorbator i kärnkraftverk, där neutronabsorbatorer huvudsakligen används för att kontrollera kärnklyvningshastigheten. Borkarbid görs huvudsakligen till kontrollerbara stavar i kärnreaktorer, men ibland görs det till pulver för att öka ytan.
Den har egenskaperna låg densitet, hög hållfasthet, hög temperaturstabilitet och god kemisk stabilitet. Det används i slitstarka material, keramiska förstärkningsfaser, särskilt i lättviktspansar, reaktorneutronabsorbenter etc. Dessutom, jämfört med diamant och kubisk bornitrid, är borkarbid lätt att tillverka och har låg kostnad, så det är mer mycket använd. På vissa ställen kan den ersätta dyra diamanter och används ofta vid slipning, slipning, borrning etc.