Fysikaliska och kemiska egenskaper hos borkarbid

Den reagerar inte med syra eller alkalilösning och har hög kemisk potential, neutronabsorption, slitstyrka och halvledarledningsförmåga. Det är ett av de mest stabila ämnena mot syra och är stabilt i alla koncentrerade eller utspädda sura eller alkaliska vattenlösningar. Borkarbid är i princip stabil under 800 grader i luftmiljö. Eftersom det oxideras vid högre temperaturer för att bilda boroxid, förloras det i gasfasen, vilket gör det instabilt och oxiderar till koldioxid och dibortrioxid.
När det finns några övergångsmetaller och deras karbider samexisterar, har det speciell stabilitet. Under tillståndet 1000-1100 grad reagerar övergångsmetallerna i grupperna IV, V och VI i det periodiska systemet starkt med borkarbidpulver för att bilda metallborider. Men vid högre reaktionstemperaturer indikerar litteraturrapporter att borkarbid lätt nitreras eller reagerar med övergångsmetalloxider för att bilda motsvarande bornitrider och borider, av vilka de flesta är hexaborider av sällsynta jordartsmetaller och alkaliska jordartsmetaller.
När natriumhydroxid, kaliumhydroxid, natriumkarbonat och kaliumkarbonat smälts sönderdelas borkarbid lätt och borhalten bestäms.
Dess Mohs-hårdhet är cirka 9,5, vilket gör det till det tredje hårdaste materialet känt efter diamant och kubisk bornitrid, och dess hårdhet är högre än kiselkarbid. [2-3]
På grund av beredningsmetoden är borkarbid benägen att bilda koldefekter, vilket resulterar i ett stort antal förändringar i bor-kolförhållandet utan att påverka dess kristallstruktur, vilket ofta leder till en minskning av dess fysikaliska och kemiska egenskaper. Sådana defekter är ofta svåra att särskilja genom pulverdiffraktion och kräver ofta kemisk titrering och energiförlustspektroskopi för att fastställa.
Det bör noteras att, förutom B4C, borkarbidmaterial kan ha olika stökiometriska förhållanden. Det för närvarande kända B:C-stökiometriska förhållandet är 4~10,5.